En enkel till Sollentuna

Kids, starta inte i ett maraton med i snitt runt tre löppass i månaden halvåret innan loppet. Noll löppass i maj. Snitt 5.04 km/vecka, inklusive gårdagens övning:

Jubileumsmaraton. Tog mig till Sollentuna Kyrka där vändningen var och sedan några kilometrar innan jag klev av med samma gamla trötta höfter som vanligt.

Har inte styrketränat ordentligt, eftersom jag inte sprungit så mycket (dum i huvet och för mycket annat att göra) och då går det som det går.

Vill inte sumpa Lidingö och Klassikern så det var inte så svårt att kliva av.

Trodde att det var orken som skulle tryta när jag vid 8 kilometer råkade slänga min keps i en soptunna, i stället för skräpet jag höll i handen.

Three down, one to go

Vansbro avklarat utan problem. Med bravur skulle jag nästan säga dessutom. Gled in på 59.24, mycket nöjd. Trodde jag missat timmen precis men det hade jag alltså inte. Plötsligt händer det. Tror jag fått ihop sammanlagt sex stycken simpass sedan flytten från Hongkong i september.

Ösregn vid ombyte och start, trångt genom loppet och jag tappade mycket tid på att inte kunna crawla så mycket jag velat. Blev nog 70% bröstsim och framemot slutet fick det bli hundsim för att lyckas klämma mig mellan folk som simmade långsamt och i bredd. Varmt i vattnet och jag hade aldrig problem med kyla eller panik. Deklarerar härmed mina tidigare problem avvecklade.

Lärdomen till nästa år blir att ligga på mer i starten och ta mig förbi de långsamma redan där, i stället för att behöva göra det under hela loppet. Kommer nog komma i fatt gruppen framför igen, men jag simmar hellre om de långsammaste i Vanån än i Västerdalälven. 

Anmälde mig dessutom till Riddarfjärdssimningen idag. 

Peppen!

Vansbrosimningen i helgen. Har under ett par år haft problem med ansträngningsastma och kyla, så jag har varit rätt nojig inför att simma kallt och mörkt vatten. Speciellt som jag för några år sen faktiskt råkade ut för riktig panik i vattnet och det vill jag inte vara med om igen. Men – våtdräkt (Orc TRN), kalla duschar och lite simning vid Sjöhistoriska verkar ha löst problemet och nu är jag riktigt peppad inför helgen. Tror inte på någon supertid i och med att jag inte tränat så mycket som jag velat, men jag känner mig framför allt trygg och glad i vattnet igen. Blir det jobbigt får jag väl försöka visualisera hur jag är tillbaka i Hongkongpoolen igen. 

Satansloppet

Inför Öppet Spår hade jag knappa hälften av den rekommenderade träningsmängden och med ett längsta pass på runt en tredjedel av totaldistansen (knappa 25 mil av 50, längsta passet på dryga 3 mil av 9). Så även inför Vätternrundan. Hade fått ihop dryga 48 mil av rekommenderade minst 100, och med en toppnotering på 9.2 mil av 30. De flesta passen till och från jobbet, enkel väg omkring 3 km. Perfekt.

Min trasiga axel gillade inte alls att cykla. Jag gillade inte att cykla. Vem fan gillar att cykla? Startade strax efter midnatt och jag och Roger hade bestämt oss för att hålla i hop hela vägen. Mysig cykling under natten, innan och efter första depån i Hästholmen. Vidare mot Gränna (inga polkagrisar). Cyklist-cyklisterna susade förbi oss i klungor. Det började regna. Såg någon som verkade ha kört av vägen i en av de brantare nedförsbackarna mot Jönköping (eller var det mot Gränna?). Motvind deluxe. Min hybrid fick trampas i en del nedförsbackar för att inte bromsa in helt.

Stannade i Jönköpingsdepån för lite mos. Somnade med pannan mot bordet. Regnet vräkte ner. Fem på morgonen. Cyklade vidare, även om jag nog brutit om jag varit själv. Skakade av köld i minst tio minuter efter omstarten. Bestämde mig för att bita ihop, trots ond axel, när vi passerade ett par damer på damcyklar. Är de ute ska jag faen också vara det. Kallt, regnigt, blåsigt. Satansaxel. Satanslopp. Nevör-the-fuck-again.

Poppade mer Alvedon i Fagerhult. Stannade ordentligt på alla stopp. Tappade tid mot vad vi siktat på (15 h) men fuck it. Vi ska runt. Det räcker. Trampade på. Det slutade regna. Ibland hjälpte Alvedonen. Serenerade omgivningarna med Adele och Otis Redding längs landsvägen i närheten av Hjo. Började bli omkörda av riktigt duktiga cyklister. Racers är för töntar (men det vore nice att ha en). Cyklade förbi en del hybrider, en och annan racer och en del hjältar på damcyklar. Folk i jeans. Träskor. Systembolagetpåsar på fötterna. Lasagne i Hjo. Trampade vidare. Bättre väder. Bullar, blåbärssoppa i Karlsborg. Många Alvedon. Hammarsundet. Struntade i Medevidepån och körde på rätt bra de sista milen till Motala. Blev omkörda av rekordgruppen med cirka en mil kvar till mål. Axelfan. Trampa trampa. Aldrig mer.

Rullade över mållinjen på 16.39 till slut. Stannat i över tre timmar totalt i depåer, vilket ändå ger ett helt ok rulltempo.

Mer Alvedon. Hittade våra vänner i målet. Pastasallad. Lättöl. Pasta. Lite bubbel. Däcka i sängen i den inrökta lägenheten vi hyrt över helgen.

Aldrig mer. Men nästa gång ska jag i allafall ha en racer.

Så här snygg var jag vid målgång. Ser mycket piggare ut än vad jag var.

Stockholm Motala

Klunkar Vitargo. Käkar lite extra. Kollar väderprognoserna maniskt.

Vätternrundan med start strax innan midnatt i morgon. Inte tränat de 100 mil som rekommenderas, snarare runt 60 inklusive ungefär motsvarande 10-12 mil spinning. Tänker att jag fått lite extra träning i att sitta av ridningen i allafall. Grundkondisen finns, pannben likaså. Det som kan störa är en trasig axel som inte alls gillar att cykla.

Ehm.

Det blev inte så mycket bloggat från eller efter Japan. Är hemma i Sverige sedan ett halvår och så där jättemånga exotiska resmål har det väl kanske inte blivit på sistone. Förvisso England tre gånger på ett halvår (2xLondon, 1xManchester) samt lite fjällvandring och Åre över nyår, men ingen konstig mat eller förvirrande skyltar på länge med andra ord.

Två turer till Dalarna också i och för sig – en för skidläger i Mora och en för att släpa mig runt Öppet Spår, vilket gick rätt bra givet förutsättningarna. När jag plockade fram mina nya skidor i mellandagarna i Åre rörde jag mig knappt framåt och 9 mil på desamma kändes helt omöjligt. Men man kan tydligen om man vill. Vem hade anat.

Sista helgen

Sista helgen i Hongkong närmar sig med stormsteg och vad passar väl då bättre än att åka någon annanstans?

Inte en jättelång tur, men pappsen och jag åker till Tokyo i några dagar. Jag var där för drygt tre år sedan och det ska bli kul att se hur det står sig mot mitt nya favorlitland i Östasien, Sydkorea.

Banh mi

När jag kom hem från San Francisco var min stora sorg bristen på godkända burritos i Stockholm. Numera finns Serrano som funkar när burritosuget sätter in, även om det inte är som Pancho Villa i Mission.

Under ett år i Hongkong (med omnejd) har jag hunnit med så mycket fantastisk mat att det vore konstigt om jag inte även denna gång hade något att gnälla över när jag kommer hem. Det är inte dumplings, och dessutom finns det numera rätt många olika dumplingställen i Stockholm (men jag tror det blir svårt med hederlig hongkongesisk dim sum).

Årets matcraving och humblebraggnäll kommer i stället att kretsa kring vietnamesiska mackor, Banh Mi. Jag tror att det borde gå rätt enkelt att göra egna, men just nu känns det som att ingenting slår tofu-lemongrass-mackan från Delixieux i Central. Lunch för 40 HKD. Jo jag tackar.

 

Nån som vill starta ett Banh Mi-ställe i Stockholm? Eller en tacotruck? Beard Papa’s? Vegetariskt dimsum-ställe? Någon?

En till Sverigevisit

Jag har hunnit tillbaka till Hongkong, till Shanghai, tillbaka till Hongkong och nu tillbaka till Sverige sen sist. Den här gången på lite kortare tid än förra månaden. Åker tillbaka till Hongkong i morgon och nästa vecka åker vi till Australien. Det är ett hårt jobb, men någon måste göra det.

På väg hem i går kväll. Gärdet vid midnatt. Svensk sommar. Bra grejer. I kväll blir det Mosebacke, årets enda. Åter Sverige i mitten av september när jag är färdig i Hongkong.

Sverigvisit