Anders Glenmark

Ganska många fler än tre män sitter på en greyhound bus och jag är inte säker på att nån gör det för att de bär på en dröm, the American dream. Fuck you Anders Glenmark. Alla som har biljett får inte åka med, det är de ganska tydliga med på stationerna. Och inte fan är det en buss med glada sinnen. Istället är det en buss med ren och skär ångest, 40% luffare, ghettokids och en och annan vanlig galning.

Eftersom bilen inte blir färdig förrän i slutet av veckan bestämde vi oss för att lämna öststats-Reno och ta oss tillbaka till SF. Hyra bil blev fett dyrt, flyg lika så. Tåg fick vi vänta på till nästföljande morgon. Alltså återstod endast att åka Greyhound. Hur illa kan det vara, liksom?

39 bucks. 45 minuter sena från Reno. Snökaos i bergen. Väntan på att få på snökedjorna och därmed ytterligare reducerad hastighet. Mannen brevid mig trodde inte på evolutionen. Han var från Alabama och he ain’t come from no fish, no monkey or no big bang. Det visste han. Dessutom visste han en hel del om växter och odling. När han satt i finkan (oklart varför, frågade inte) gick han en tvåårig kurs i hortikultur och kom således med en massa tips på hur man får fram roliga korsningar och hur koriandern överlever längre.

Dryga timmen i bussen på stationen i Sacramento. En kille som nypåstigen beklagade sig över att han skulle bli sen till sin rättegång och antagligen hamna i fängelse. Det var bussbolagets fel. Några av luffarna hängde kvar på vår buss, medan andra bytte till bussen mot Oregon eller den mot L.A. Bland de nypåstigna fanns även en Promoe-lookalike i 20-årsåldern som var lite ballare än alla andra och satt och hojtade om hur mycket polisen hatade honom. Han blev avplockad av en vakt och fick inte komma på igen. Verkar som att han faktiskt blev arresterad. Bussbyte till en buss som faktiskt startade och sedan rally mot Bay Area. Stannade i Oakland där den värsta gangstern klev av (truten full av guld, kunde inte stänga munnen).

Istället för att rulla in strax innan två på morgonen hann klockan passera fem. Väl framme i SF dök inte vår beställda taxi upp och ingen annan ville stanna för oss heller.  Extra kul att gå hem. Lagom till att vi lagt oss i sängen började byggjobbarna på gatan släpa containrar över asfalten. Oh joy.

Tur att vi måste tillbaka till Reno och hämta upp bilen i helgen.